Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
ens (oböjligt)
- (endast predikativt) i linje med varandra, från betraktarens plats sett
- Varianter: ense
- Sammansättningar: ensfyr, enslinje
ens
- böjningsform av en
Tabell över pronomen
Personliga pronomen
|
Nominativ
|
Ackusativ / Dativ
|
Possessiva pronomen
|
Reflexiva pronomen
|
Reflexiva possessiva pronomen
|
Utrum
|
Neutrum
|
Plural
|
Utrum
|
Neutrum
|
Plural
|
1:a person singular
|
jag
|
mig, mej1
|
min
|
mitt
|
mina
|
mig, mej1
|
min
|
mitt
|
mina
|
2:a person singular
|
du
|
dig, dej1
|
din
|
ditt
|
dina
|
dig, dej1
|
din
|
ditt
|
dina
|
3:e p. sing. maskulinum
|
han
|
honom
|
hans
|
sig, sej1
|
sin
|
sitt
|
sina
|
3:e p. sing. femininum
|
hon
|
henne
|
hennes
|
3:e p. sing. könsneutralt
|
hen3
|
hen3, henom3, 4
|
hens3
|
3:e p. sing. utrum
|
den
|
dess
|
3:e p. sing. neutrum
|
det
|
dess
|
1:a person plural
|
vi
|
oss
|
vår, våran1
|
vårt, vårat1
|
våra
|
oss
|
vår, våran1
|
vårt, vårat1
|
våra
|
2:a person plural
|
ni, I2
|
er, eder2
|
er, eder2, eran1
|
ert, edert2, erat1
|
era, edra2
|
er, eder2
|
er, eder2, eran1
|
ert, edert2, erat1
|
era, edra2
|
3:e person plural
|
de, dom1
|
dem, dom1
|
deras
|
sig, sej1
|
sin
|
sitt
|
sina
|
Opersonliga pronomen
|
man, en5
|
en
|
ens
|
sig, sej1
|
sin
|
sitt
|
sina
|
Not: |
- Vardagligt
- Högtidligt
- "Han" och "hon" betydligt vanligare än "hen"
- "Hen" betydligt vanligare än "henom"
- Dialektalt; kan vara kontroversiellt vid icke-dialektal användning
Denna tabell avser att visa personliga pronomen baserat på en bredare definition, där possessiva och reflexiva pronomen ses som undergrupper till personliga pronomen. Ofta brukar personliga pronomen som jämställd de andra undergrupperna till pronomen begränsas till att endast innehålla de två första kolumnerna samt genitivformerna i tredje kolumnen som inte kongruensböjs (hans, hennes, dess, deras m.fl.).
Ofta brukar reflexiva pronomen anses förekomma bara i tredje person, eftersom stavningen råkar sammanfalla med andra kolumnen för första och andra person.
|
|
|
ens
- genitivform av man
- Om ens pengar försvinner blir det svårt att betala hyran.
ens
- (i negerade och/eller frågande uttryck) när man förväntar sig något som ej sker
- Han lyssnade inte ens på mig.
- Jag trodde att han åtminstone hade heder nog att be om ursäkt men inte ens ett litet förlåt slank ur hans mun.
- Varianter: äns
när man förväntar sig något som ej sker