kontern

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]
Konjugation för kontern 

Hjälpverb: haben

Infinitiv kontern
Presensparticip konternd
Perfektparticip gekontert
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich konter, kontre, kontere  du konterst  er, sie, es kontert 
Plural wir kontern  ihr kontert  sie kontern 
Preteritum Singular ich konterte  du kontertest  er, sie, es konterte 
Plural wir konterten  ihr kontertet  sie konterten 
Imperativ
Singular - kontre!, konter!, kontere ! -
Plural - kontert ! kontern Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich kontere  du konterest  er, sie, es kontere 
Plural wir kontern  ihr konteret  sie kontern 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich konterte  du kontertest  er, sie, es konterte 
Plural wir konterten  ihr kontertet  sie konterten 

kontern

  1. (mest sport) kontra; sätta in motstöt, gå till motanfall
    Besläktade ord: Konter