Kyuss: Skillnad mellan sidversioner

Kyuss, Palm Desert, Kalifornien kan ses som stilbildare av en ny genre inom hårdrocken. Trots faktumet att de ofta anses som pionjärer inom Stonerrockscenen hann de aldrig bli speciellt stora under sin relativt korta existens. I alla fall inte ur kommersiell aspekt. Bandet, som in i det sista vägrade att bli stoppade i ett fack, hade sin egen stil och kombinerade nedstämda gitarrer (ofta distade genom en basförstärkare), organiska trummor och en karaktäristisk sång till en form av metal med breda riff, tung bas och melodiösa slingor. Många band har senare försökt kopiera denna stil men aldrig riktigt lyckats fånga magin som Kyuss besatt.

Bandet som ursprungligen hette Sons Of Kyuss (namnet kommer från en karaktär i Dungeons & Dragons) bildades 1989 av kompisarna John Garcia (sång) och Josh Homme (gitarr). Chris Cockrell (bas) och Brant Bjork (trummor) utgjorde andra hälften. Under detta namn släppte också bandet sitt alster Sons Of Kyuss. Skivan utkom i en mycket liten upplaga och är idag väldigt svår att få tag på i original. I början av 1990-talet gjorde sig bandet lokalt kända genom att genomföra många spelningar och de jammade ofta i öknen på så kallade "desert parties" eller "generator parties". Strömförsörjningen på dessa spelningar utgjordes av dieselgeneratorer, därav namnet. Under 1990 byttes Chris (Cockrell) ut mot Nick Oliveri och bandet signerades på pyttelilla Dali och släppte sin första skiva, Wretch (1991). Underproducerad och dåligt finansierad fångar den knappast den maffiga live-känslan Kyuss förmedlade och gick nästan obemärkt förbi. Trots detta upptäckte Chris Goss (Masters Of Reality) bandet och bestämde sig för att producera deras nästa verk. Samarbetet resulterade i mästerverket Blues For The Red Sun (1992) och albumet hyllades snart av kritiker såväl som fans som en verklig milstolpe inom tung rock. Bandet karvade slutligen sin egen nisch och beskrivs ofta som en blandning av Black Sabbath, Hawkwind med inslag av punk, feta riff och med överraskande mjuka melodiösa slingor.

Intresset för bandet ökade och Elektra Records signade dem precis när Dali höll på att försättas i konkurs. Trots att bandet nu förlorade sin basist (Oliveri) som byttes ut mot Scott Reeder (från det legendariska bandet Obsessed) lyckades de behålla sitt momentum och byggde vidare på sina framgångar. Med Welcome To Sky Valley, som släpptes 1994, också det signerat Chris Goss, tog bandet ytterligare ett steg närmare det som kom att bli stonerrock-tronen.

Fler fans hittade Kyuss och bandets kreativitet lovade mycket, men personliga problem hade redan börjat slita isär gruppen. Trummisen Brant Bjork lämnade bandet efter en turné -94 och man ersatte honom med Alfredo Hernandez lagom till deras sista album ... And The Circus Leaves Town. Inspirationen var inte densamma på detta alster men bandet lämnade efter sig klassiker såsom El Rodeo, One Inch Man och Spaceship Landing. Ytterligare meningsskiljaktigheter mellan Josh och John bidrade till att bandet något abrupt splittrades strax efter deras Europa-turné 1995.

År 2000 släpptes Muchas Gracias: The Best of Kyuss, en samling live-inspelningar uppblandat med svåråtkomligt studiomaterial. Innan dess hade dock bandmedlemmarna börjat sätta nya spår i musikvärlden. Garcia sjöng som kortast i Slo Burn innan han kom igång med det mer lovande Unida, som trots lovande musiker inte lyckades till fullo. Idag sjunger han på sitt karaktäristiska sett i det mer rockbaserade Hermano. Brant Bjork som började spela med Fu Manchu efter att han lämnat Kyuss satte igång en solokarriär och har släppt många skivor i eget namn. Josh Homme startar Queens Of the Stoneage tillsammans med Hernandez. Oliveri hakade på efter att första skivan var färdiginspelad. Ironiskt nog säljer de i och med sitt tredje album, Songs For The Deaf, mer än Kyuss någonsin gjort. Man kan dock diskutera om de matchar Kyuss legendariska status.

Diskografi

• 1990 - Sons of Kyuss
• 1991 - Wretch
• 1992 - Blues for the Red Sun
• 1994 - Welcome to Sky Valley
• 1995 - ...And the Circus Leaves Town
• 1997 - Split (tillsammans med Queens of the Stone Age)
• 2000 - Muchas Gracias: The Best of Kyuss (samlingsalbum)