Höjdsjuka

	Höjdsjuka
	Latin: morbus montanus
Klassifikation och externa resurser
ICD-10	T70.2
ICD-9	E902.0
DiseasesDB	8375 29615
Medlineplus	zal
eMedicine	med/3225
MeSH	svensk engelsk

Höjdsjuka eller AMS (från engelskans Acute Mountain Sickness) kallas de symtom som kan uppstå vid uppstigning och vistelse vid hög höjd, 2 500 meter över havet eller mer. Den kan vara mycket allvarlig - till och med livshotande^[1].

Höjdsjuka (AMS)

Höjdsjuka kan uppträda hos alla som gör snabba uppstigningar över 2 500 meter, och orsakas av det låga syretrycket på höga höjder. Ju högre upp man kommer desto mer sjunker syretrycket och desto större blir risken för att drabbas. Höjdsjuka är väldigt individuell och är inte direkt relaterad till fysisk kondition eller ålder. Tidiga symtom som börjar uppträda över 2 500 meters höjd inkluderar bland annat aptitlöshet, illamående och huvudvärk. Genom planerad, gradvis uppstigning över flera dagar kan de flesta dock hantera vistelser på långt högre höjder.

För att förebygga höjdsjuka kan man, förutom att gradvis söka sig mot högre höjder och på så sätt låta kroppen acklimatisera sig, säkerställa att man har druckit tillräckligt mycket vatten för att inte drabbas av uttorkning.^[2]

De flesta personer känner av höghöjdseffekter vid nivåer över 2 500 meter över havet. Vid höjder över 2 500 meter över havet bör man vara aktivt observant på höjdsjukesymtom. Höjdsjuka under 2 500 meters höjd är sällsynt, och är i regel förknippad med snabb uppstigning och fysisk ansträngning, eller annan grundsjukdom.

Allvarlig höjdsjuka (HAPE / HACE)

Med sjunkande syretryck och otillräcklig acklimatisering över 3 500 meters höjd uppträder allt oftare de två varianterna av allvarlig höjdsjuka. Båda är dödliga om inte motåtgärder sätts in.

Lungödem, på engelska kallat "High Altitude Pulmonary Edema" (HAPE), innebär att man får ökad mängd vävnadsvätska i lungorna och vätskeutträde i alveolerna.

Cerebralt höghöjdsödem (hjärnödem), på engelska kallat "High Altitude Cerebral Edema" (HACE), innebär att man får mer vävnadsvätska i hjärnan än normalt.

Flygning: Vid flygning räknar man i fot; där anses farlig höjd vara över 10 000 fot (3 048 m) i mer än 30 min, eller över 13 000 fot (3 962 m). Då krävs syrgas för besättningen och minst 10 % av passagerarna.

Orsaker

Orsakerna till höjdssjuka är kronisk syrebrist i vävnaderna, och de åtföljande stressreaktionerna. Tryckförändring i sig har ingen del i höjdsjuka, ökad syrgaskoncentration med för höjden normalt tryck används rutinmässigt för att förebygga höjdsjuka bl a på Qingzangjärnvägen till Lhasa i Tibet, och på höghöjdsobservatorier.

Riskfaktorer

Höjdsjuka är vanligast bland personer som vistas på höga höjder, vilket bland annat inkluderar skidåkare och bergsbestigare. Oavsett hur van en person är att vistas på hög höjd, kan han eller hon drabbas av höjdsjuka på samma sätt som en person som för första gången exponeras för hög höjd. Endast personer som antingen är födda på hög höjd eller under lång tid har varit bosatta i ett område som är beläget högt ovanför vattenytan befinner sig utanför riskzonen för att drabbas av höjdsjuka.^[2] Även om vissa studier visar att kvinnor löper en något förhöjd risk att drabbas av höjdsjuka, verkar det inte finnas någon större skillnad mellan de bägge könen i detta avseende. Inte heller ålder verkar vara en riskfaktor för höjdsjuka. Istället visade en studie att yngre personer skulle kunna löpa högre risk att drabbas.^[3]

Symtom

Utvecklingen av höjdsjuka uppvisar flera olika symtom, från subtila (koncentrationssvårigheter, förändringar av färgseende) till påtagliga (huvudvärk, kräkningar) och slutgiltiga (döden).

Kardinalsymtomet vid höjdsjuka är huvudvärk, som alltid skall förutsättas vara orsakad av höjdsjuka i samband med nyligen gjord uppstigning. Huvudvärk plus ytterligare ett symtom är grunddefinitionen på höjdsjuka.

Systematisk diagnos sker hjälp av skattning av de egna symtomen enligt The Lake Louise Questionnaire: Patienten tilldelas 0–3 poäng i följande avseenden:

Huvudvärk: ingen till svår
Mage/tarm: aptitlöshet, illamående, kräkningar
Yrsel
Sömnrubbning

Utöver den egna skattningen så tilldelas ytterligare poäng vid klinisk bedömning:

Mentalt tillstånd (håglöshet, desorientering, medvetandesänkning ) 0–3 poäng
Ataxi (balanstest) 0–3 poäng
Perifera ödem 0–3 poäng

AMS definieras som Lake Louise-resultat över 3: det räcker alltså med måttlig huvudvärk och en natts dålig sömn.

Behandling

Återvänd till senaste symtomfria nivå. Vila.

Syrgas, om detta finns tillgängligt, ger snabb lindring eller symtomfrihet vid måttliga flöden (2–4 liter/min via näsgrimma). Vid behandling under dagtid måste man vara medveten om att försämring sker närmast regelmässigt under natten, och att det kan krävas förnyad behandling under hela natten även om man blivit symtomfri efter en kortare syrgasbehandling.

Simulerad nedstigning: Gamow Bag, portabel, fotpumpsdriven tryckkammare i tyg. Motsvarar nedstigning med cirka 2 000 meter. Hög arbetsinsats, kräver träning och utbildning, helst hos både behandlare och behandlad: det kan vara svårt att packa in en förvirrad människa som nyss har kräkts i ett stängt utrymme.

Dexametason, en kortikosteroid ska användas med extrem försiktighet eftersom den ger symtomlindring, men inte förbättrar grundorsaken; den låga syremättnaden. Medicineringen måste fortsätta tills den drabbade har evakuerats till lägre höjd, annars kan det ske en dramatisk försämring vid utsättningen av medicinen. Dexametason ska endast användas för att man ska bli bra nog för att kunna ta sig tillbaka till lägre nivåer.

Förutom de fysiska symtomen kan det vara mentalt jobbigt att inse att man inte kan fortsätta till högre nivåer, till exempel om man rest långt för att vandra upp för ett berg eller liknande. Det är dock av största vikt att vara uppmärksam på symtom på höjdsjuka och ta dessa tidiga varningar på allvar så att man inte blir fysiskt oförmögen att ta sig tillbaka till lägre nivåer i ett senare läge. Som alltid är en kamrat den bästa livförsäkringen.

Riskpersoner

Personer med avancerad blodbrist, kärlkramp, hjärtbesvär, nedsatt lungfunktion samt vissa ärftliga blodsjukdomar ska undvika att utsätta sig för de risker som höga höjder kan orsaka. De som dock har störst risk att råka illa ut i samband med höga höjder är de personer som förnekar tidiga symtom av höjdsjuka och inte lyssnar på sin kropps signaler.

De gyllene reglerna inom höghöjdsmedicin

Om du känner dig dålig är det höjdsjuka tills motsatsen är bevisad
Fortsätt aldrig bestigningen med pågående symtom
Om symtomen förvärras, avbryt och gå ned omedelbart

Acklimatisering

Den viktigaste faktorn för att förebygga höjdsjuka är att inte vinna höjd fortare än att kroppen hinner starta kompensationsmekanismer, acklimatisering. Gällande säkerhetsregler talar om att inte stiga mer än 300–500 meters höjd per nattläger över 3 000 meters höjd, och att lägga in en extra natt för var tusende meter. Acklimatisering innebär bland annat ökad urinproduktion, den åtföljande förändringen av blodets surhetsgrad (pH) möjliggör hyperventilation, detta kan även leda till uttorkning med huvudvärk. Vätskeintaget skall vara tillräckligt för att bibehålla normal urinproduktion med ljus färg. Extremt vätskeintag, med vattenklar urin, medför hög risk för hyponatremi, ett livshotande tillstånd.

Se även

Time of useful consciousness

Referenser

^ Olivia Kiwanuka (2015). Jan Östergren. red. ”Höghöjdsmedicin är en angelägenhet även för svensk primärvård. Kunskap behövs för att identifiera högriskpatienter och ge adekvata råd”. Läkartidningen (Stockholm: Läkartidningen Förlag AB) 112 (22): sid. 1036-1039. ISSN 0023-7205.
^ [a b] ”Hur du enkelt kan förebygga höjdsjuka | euroClinix”. www.euroclinix.net. https://www.euroclinix.net/se/reseapotek/hojdsjuka/forebygga-hojdsjuka. Läst 3 augusti 2017. ^{[död länk]}
^ Taylor, Andrew T. (2011-01-31). ”High-Altitude Illnesses: Physiology, Risk Factors, Prevention, and Treatment”. Rambam Maimonides Medical Journal 2 (1). doi:10.5041/RMMJ.10022. ISSN 2076-9172. PMID 23908794. PMC: PMC3678789. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3678789/. Läst 3 augusti 2017.

Externa länkar

[1] Olivia Kiwanuka (2015). Jan Östergren. red. ”Höghöjdsmedicin är en angelägenhet även för svensk primärvård. Kunskap behövs för att identifiera högriskpatienter och ge adekvata råd”. Läkartidningen (Stockholm: Läkartidningen Förlag AB) 112 (22): sid. 1036-1039. ISSN 0023-7205.

[:0-2] [a b] ”Hur du enkelt kan förebygga höjdsjuka | euroClinix”. www.euroclinix.net. https://www.euroclinix.net/se/reseapotek/hojdsjuka/forebygga-hojdsjuka. Läst 3 augusti 2017. ^{[död länk]}

[3] Taylor, Andrew T. (2011-01-31). ”High-Altitude Illnesses: Physiology, Risk Factors, Prevention, and Treatment”. Rambam Maimonides Medical Journal 2 (1). doi:10.5041/RMMJ.10022. ISSN 2076-9172. PMID 23908794. PMC: PMC3678789. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3678789/. Läst 3 augusti 2017.

[1]

[2]

[3]