Näversholma

Näversholma
Ö och före detta by
Näversholma. Vy från Bondbacka där den medeltida gården ska ha legat. Den lilla åkern kan antas ha varit gårdens jordbruksmark (att döma av höjdförhållandena). 2 juni 2018.
Land	Finland
Autonom region	Åland
Ekonomisk region	Ålands skärgård
Kommun	Föglö
Församling	Ålands södra skärgårdsförsamling
Läge
- koordinater	60.0217°N 20.4659°Ö / 60.0217; 20.4659
Byn existerade på	medeltiden
Tidszon	EET (UTC+2)
- sommartid	EEST (UTC+3)
Postort	Föglö
Postnummer	22710
Registerby	062-429
Öns läge på Åland. Öns läge på Åland.

Näversholma är en ö i Föglö kommun på Åland belägen söder om ön Sonbodalandet. Öarna åtskils av ett smalt sund, numera en muddrad ränna, och förbinds med en vägbro.

Näversholma tillhör byn Prästgården förutom den norra delen som är uppdelad mellan byarna Björsboda, Brändö, Degerby, Granboda, Kallsö, Sanda, Skogboda, Sonboda och Stentorpa. Länge nyttjades Näversholma främst till slåtter och bete, men åtminstone sedan tidigt 1800-tal har holmen varit bebodd.

Näversholma hörde till Föglö församling fram till 2006, därefter till Ålands södra skärgårdsförsamling.

Historia

Traditionen kring den medeltida gården

Långt tillbaka i tiden ska Näversholma varit ett enstaka hemman, där en familj bodde. I postmästaren Matthias Weckströms geografiska lexikon återges följande sägen:

”	Om Näfversholma förmäler en tradition, att der fordom fanns ett hemman, hvars Åbo jemte dess hustru, såsom varande rika, intogos af högmod, hvarföre Gud straffade dem så, att då de juldagen hemkommo från kyrkan, deras gård och allt hvad de egde, befanns nedlagdt i aska, hvarefter nöden dref mannen att begå kyrkstöld. Lägenheten såldes sedan till betäckande af kyrkans förlust åt 30 à 40 sockneboer, hvars efterkommande ifrån den tiden disponerat densamme.	„
– Geografiskt-statistiskt lexikon öfver Finland från 1851

Ett halvsekel senare, 1898, upptecknade Alfons Takolander en utförligare version. Näversholmabonden hade en högmodig hustru, som inte visste hur hon skulle klä sig grann nog. En söndagsmorgon innan hon skulle gå till kyrkan provade hon sex klänningar innan hon hittade en som dög. Någon sade sedan åt henne att hon skulle bli straffad för sitt högmod, så att hon inte hade en enda klänning, varpå hon drog en guldring av fingret och kastade den i sjön och sa: ”Så omöjligt det är att få denna ring åter, är det för mig att bli fattig”. Kort före följande jul fångade gårdsfolket en gädda i vars mage ringen återfanns. Och då folket återvände till Näversholma från julottan låg gården i aska. Spådomen hade gått i uppfyllelse: Näversholmafolket var utblottat. Hustrun förledde då maken att stjäla från kyrkan, men detta uppdagades och han fängslades. Men när det stod klart att det var hustrun som hade förlett maken, sammansköt flera bönder en summa och kunde lösa bonden ur fängelset. Sedan delades Näversholma mellan bönderna och kyrkan.

De märkliga ägoförhållandena på Näversholma har satt Föglöbornas fantasi i rörelse. Sannolikt finns en kärna av sanning i sägnen. Första gången vi finner den nedtecknad är långt tidigare, i ett tingsprotokoll från 1623, då mindre utbroderad. Så här lydde den med protokollets språk något moderniserat:

”	En bonde bodde förr i tiden på Näversholma. Men på grund av tjuveri hade både hus och jord förbrutits. Två tredjedelar tillföll kronan och lades sedan under Prästgården eftersom den hade så små ägor. Den återstående tredjedelen tillöste sig 18 bönder för pengar.	„
– Föglö tingslags dombok 8 augusti 1623

Vid tinget den 19 augusti 1625 behandlades ånyo Näversholma. Då får vi veta vilka bönder som tillsammans med Prästgården var delägare i holmen:

Björsboda, Mats Gestilsson Brändö, en bonde Degerby, sex bönder Finholma, en bonde Granboda, Olof Eriksson Kallsö, Mats Eriksson Sanda, två bönder Skogboda, fyra bönder Sonboda, fyra bönder Stentorpa, tre bönder

Detta blir tillsammans 24 bönder, inte 18 som uppgavs ett par år tidigare. Intressant att notera att det inte var byarna som var delägare, utan enskilda gårdar (i Skogboda var fyra av fem bönder delägare, i Björsboda bara en av tre).

Vid tinget den 8 juli 1633 figurerar Näversholma på nytt. Ägoförhållandena var ännu mer komplicerade än vad som framgått tidigare. Det var inte bara många bönder som var delägare i den norra delen av ön, de hade dessutom olika stora andelar räknat i den mängd ängshö de kunde bärga. Delägarna var följande (hömängden anges i lass och såtar):

Prästgården, 30 lass
Degerby, sex hemman, 5 lass
Björsboda, Mats (Gestilsson), 2 lass
– Tomas Vastesson, 1 lass 1 såte
Kallsö, Lars Mickelsson, 3 lass 2 såtar
– Mats Eriksson, 4 lass
Sonboda, Olof, 1 såte
– Olof Ambrusson, 1 lass
– Måns Jönsson, 3 såtar
– Mickel Andersson, 2 lass 2 såtar
– Hans Ambrosiusson, 2 såtar
Stentorpa, Per Eriksson, 2 lass 2 såtar
Granboda, Olof Eriksson 2 såtar
Brändö, Erik Jönsson, 2 såtar
Sanda, Staffan Svensson, 3 lass 2 såtar
– Ambrosius Andersson, 2 lass
Skogboda, Henrik Klemetsson, 2 lass 1 såte
– Tomas, 1 såte
– Henrik Sigfridsson, 1 lass

De uppräknade bönderna fick frågan hur det kom sig att de var delägare i Näversholma, eftersom där fortfarande syntes spår av ”tomten och husrummen”, vilket visade att en bonde förr i tiden hade bott på Näversholma. Deras svar blev att ingen fanns i livet som kunde minnas varför bonden tvingats lämna gården, förutom att det berättades att han skulle för tjuveri ha ”bortbytt” holmen på så vis att bönderna på de nämnda gårdarna hade betalat böterna och sedan med myndigheternas tillstånd lagt de andelar i holmen som de på detta vis fått till sina gårdar, eftersom dessa tidigare hade varit så små. ”Men detta är så gammalt att ingen nu levande det minnas kan, utan som de hava saga var efter annan.”

Efterforskningar i de äldre jordeböcker som fortfarande förvarades på Åland gav ingenting. Näversholma kunde inte återfinnas i dem.

Rättens beslut blev att prästgården och bönderna skulle få behålla sina andelar av Näversholma med hänvisning till ”urminnes hävd”. Och så har det förblivit sedan dess.

Efterforskningar på 1730-talet

I början av 1730-talet ville en sockensmed Johan Råbock lösa böndernas del på Näversholma till skatte. Av tingsprotokollet den 20 februari 1731 framgår att Näversholmas märkliga ägoförhållanden hade fortsatt att förbrylla i socknen. Man visste att det hade funnit ett bondehemman på Näversholma. Häradsskrivaren Daniel Mansnerus berättade att han sökt ”uti alla Ålands jordeböcker både i Åbo och i Stockholm”, men inte funnit Näversholma omnämnd någonstans. Inte heller lantmäterikontoret hade haft några uppgifter om gården. De invecklade ägoförhållandena hade med tiden blivit ännu krångligare. Nu fanns inte mindre än 37 bönder som var intressenter med ”somliga större och somliga mindre andelar, men ej i proportion efter hemmantalet”, enligt protokollet.

Vid hösttinget samma år, den 13 september 1731, fortsatte målet. Smeden krävde att intressenterna på Näversholma skulle visa upp sina domar. De angavs nu vara 35 till antalet och bo i Granboda, Degerby, Stentorpa, Finholma, Sonboda, Sanda, Kallsö, Björsboda och Skogboda, alltså samma byar som tidigare. Råbock hade också låtit kammarkollegiet granska gamla jordeböcker i Stockholm och svaret hade blivit att Näversholma inte fanns omnämnt i några jordeböcker mellan 1531 och 1687. Trots ansträngningarna lyckades Råbock inte bli ägare till Näversholma, utan holmen fortsatte att nyttjas av de många bönderna samt kyrkoherden.

Den första kartan

Den första kartan över den bondeägda delen av Näversholma upprättades 1768 av lantmätaren Christian Braxer i samband med att han skattlade Stentorpa. Någon bebyggelse fanns inte. Ängsmarken var uppdelad i ett sjuttiotal stycken som var fördelade mellan de byar där ägarna bodde.

Ett drygt decennium senare, 1782, skiftades utmarken på Näversholma, så att varje by blev ägare till ett bestämt område som omfattade ängsmarken med den kringliggande skogen. Skiftet var sannolikt förutsättningen för att Näversholma åter kunde befolkas. Bönderna kunde enklare upplåta mark till torpare, när de också ägde bestämda delar av skogen. Under 1800-talet ökade antalet invånare på ön successivt.

Spåren efter den gamla gården

Den gamla gården på Näversholma är borta sedan många sekler. När den försvann ger källorna inga klara besked om, men det verkar sannolikt att det skedde någon gång på 1400-talet eller början av 1500-talet, eftersom ganska tydliga spår efter gården ska ha synts i marken ännu omkring 1630. Carl Ramsdahl nämner att gårdsplatsen fortfarande i mitten på 1900-talet kunde pekas ut av ortsbefolkningen på prästgårdens mark ett stycke söder om Snällströms gård. ”Stället heter Bondbacka, och det gör intryck av att ha varit en tomt”, skriver Ramsdahl. Ett par jordblandade stensamlingar såg han som rester av en eldstad. Platsen låg vid en dalgång som i äldre tider ska ha varit odlad.

I dag påträffas inte längre några spår efter den gamla gården.

Referenser

Tryckta källor

• Ramsdahl, Carl (1947). ”Det forna hemmanet på Näversholma : kommentar till en tradition från Föglö”. Åländsk odling 1947. Helsingfors. sid. 106–110. Libris 812974 

• Ramsdahl, Carl (1950). ”Det forna hemmanet på Näversholma”. Föglö. En hembygdsbok utarbetad i anledning av socknens 700-års fest den 29 juli 1950. Helsingfors. sid. 89–94. Libris 812974 

• Skogsjö, Håkan (2009). Familjer och gårdar i Föglö : från stormaktstid till nutid. Mariehamn. ISBN 978-952-67154-3-8 

• Weckström, M. (1852). Geografiskt-statistiskt lexikon öfver Finland 1851. Åland. Åbo: Eget förlag. sid. 35. Libris 2819657. https://digi.kansalliskirjasto.fi/teos/binding/1908051?page=36. Läst 27 september 2024 

Webbkällor

• ”Kartplatsen”. Jyddö. Lantmäteriverket (Finland). https://asiointi.maanmittauslaitos.fi/karttapaikka/?lang=sv&n=6678980.019&e=140544.259&zoom=10. Läst 1 september 2024. 

Läs vidare

• ”Om Näversholma – byn som försvann”. Gammalt och Nytt från Föglö 2018 (Föglö hembygdsförening).