Hoppa till innehållet

Sven-Bertil Taube

Från Wikipedia
Sven-Bertil Taube
Sven-Bertil Taube på Stockholm Folk Festival 2014.
Sven-Bertil Taube på Stockholm Folk Festival 2014.
FöddSven-Bertil Gunnar Evert Taube
24 november 1934
Hedvig Eleonora församling, Stockholm, Sverige
Död11 november 2022 (87 år)
Fulham, London, England, Storbritannien
Aktiva år1949–2021
MakaInger Åhman
(1958–1962; skild)
Ann Zacharias
(g. 1975, skild samma år)
Mikaela Rydén
(1985–2022; hans död)
FöräldrarEvert Taube
Astri Bergman
SläktingarEllinor Taube (syster)
Herman Bergman (morfar)
Carl-Otto Taube (farbror)
Märta Taube-Ivarson (faster)
Karin Parrow (faster)
Gösta Taube (farbror)
Bästa manliga huvudroll
1995 Händerna
2012 En enkel till Antibes
IMDb SFDb

Sven-Bertil Gunnar Evert Taube,[1] född 24 november 1934 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, död 11 november 2022 i London, Storbritannien,[2][3] var en svensk skådespelare och sångare.

Han var son till Astri och Evert Taube, och tillhörde den adliga ätten Taube. I hans repertoar ingick bland annat faderns visor.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Sven-Bertil Taube växte upp på Östermalm, närmare bestämt på Grev Turegatan. Efter studentexamen vid Beskowska skolan i Stockholm[4] studerade han 1953 vid Cherry Lawn School i Connecticut i USA, där han tog examen 1954. I USA spelade han även in sin första LP-skiva Swedish Folk Songs & Ballads 1954 för Ask Records & Ethnic Folkways.[5] År 1956 reste Taube till Madrid för gitarrstudier för Quentin Esquimbre.[5] Han tog teaterlektioner vid Witzanskys teaterskola i Stockholm 1958 och började på Dramatens elevskola 1959. På Dramaten debuterade Taube i Gisslan 1960[5] och medverkade i pjäser som bland annat Hamlet, Romeo och Julia, Svejk i andra världskriget, Å vilket härligt krig och Klas Klättermus.

Taube spelade komedi, musikal och operett, bland annat Toffelhjältar på Lisebergsteatern i Göteborg 1979, Glada änkan i Köpenhamn 1986, La Cage aux Folles i Oslo 1987, Kiss Me, Kate på Malmö Stadsteater 1988 och Art på Folkan i Stockholm 1993.

Vid sidan av skådespeleriet blev Taube känd som vissångare och estradör. Hans många inspelningar till orkesterarrangemang av barndomsvännen Ulf Björlin revolutionerade svensk viskonst i slutet av 1950-talet. Han tolkade framgångsrikt poeter som Carl Michael Bellman, Nils Ferlin, Leo Ferré, Lars Forssell, Ulf Peder Olrog, Mikis Theodorakis och Evert Taube. År 1970 började Sven-Bertil Taube framträda med Evert Taube vid dennes sommarkonserter på Gröna Lund. Efter faderns död förde han själv traditionen vidare med årliga sommarkonserter på Gröna Lund.

Taube filmdebuterade 1949 i Evert Taube-filmen Sjösalavår där han spelade sig själv. Han var därefter flitigt förekommande på film och i TV bland annat För vänskaps skull och Tillsammans med Gunilla måndag kväll och tisdag (båda 1965), och Ön (1966). Han fick sin första internationella filmroll i filmen Smörblommekedjan (1970)[5] och påbörjade även en bitvis framgångsrik internationell filmkarriär med bland annat rollen som luftwaffekapten von Neustadt[6] i Örnen har landat (1976).

Sven-Bertil Taube vid Taube-spelen på Tanumstrand, Grebbestad den 12 juli 2015.

Från 1990-talet påbörjade han en ny framgångsrik omgång av svenska filmer, inte minst med flera produktioner av Richard Hobert såsom Ålder okänd (1991), Händerna (1994), för vilken han tilldelades en Guldbagge som Bästa skådespelare, Födelsedagen (2000), Tre solar (2004) och En enkel till Antibes (2011) som även den genererade en Guldbagge till Taube. Han medverkade också i storfilmer som Jerusalem (1996), för vilken han blev Guldbagge-nominerad som Bästa manliga biroll,[7] Swedenhielms (2003), TV-serien Danslärarens återkomst (2004), Arn – Tempelriddaren (2007). Även för rollen som den gamle mångmiljonären Henrik Vanger i Millenniumtrilogins första del Män som hatar kvinnor (2009) blev han Guldbagge-nominerad som Bästa manliga biroll. 2015 medverkade han i TV4:s program Så mycket bättre.[8]

Som bosatt i London sedan tidigt 1970-tal gjorde Taube också insatser inom brittisk teater, bland annat som prins Albert i musikalen I and Albert (1972), Versjinin i Tre systrar på Royal Exchange i Manchester 1984 och enmansföreställningen Doktor Glas som spelades både i England, Danmark och Sverige. Han medverkade även i ett avsnitt av den brittiska TV-serien Herrskap och tjänstefolk (Upstairs, Downstairs).

Sven Bertil Taube var bosatt i Fulham och avled i London av naturliga orsaker den 11 november 2022.[9]

Efter eget önskemål spreds Taubes aska i havet utanför faderns sommarställe Sjösala.[10]

Privatliv

[redigera | redigera wikitext]

Sven-Bertil Taube var 1958–1962 gift med skådespelerskan Inger Åhman; i detta äktenskap föddes sonen Jesper Taube (född 1960). Han är även far till en dotter född 1965 i ett förhållande med journalisten Gunilla Thorgren.[5] År 1975 gifte han sig med skådespelerskan och regissören Ann Zacharias, men de skildes samma år.[11] Tillsammans fick de dottern Sascha Zacharias (född 1979). Från 1985 till sin död var han gift med dansösen Mikaela Rydén (född 1959). Makarna fick en son född 1994.

Självbiografi

[redigera | redigera wikitext]

Se även

[redigera | redigera wikitext]
  • Stiftelsen Taubes värld
  • En detaljerad diskografi över de inspelningar och åtskilliga konserter som Taube gjorde i samverkan med Ulf Björlin finns dokumenterade i doktorsavhandlingen Ulf Björlin - dirigenten, kompositören, arrangören[12]

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Diskografi

[redigera | redigera wikitext]

Album

[redigera | redigera wikitext]

EP

[redigera | redigera wikitext]
  • 1956 – Sjunger visor av Carl Michael Bellman och Birger Sjöberg
  • 1958 – Visor oss emellan (med Olle Adolphson)
  • 1958 – Pajas för en dag

Film och TV i urval

[redigera | redigera wikitext]

Teater

[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi Teater
1960 En kapten
Bernardo		 Hamlet
William Shakespeare		 Alf Sjöberg Dramaten
Leslie Gisslan (The hostage)
Brendan Behan		 Per-Axel Branner Dramaten
1961 Pembroke Kung John (The Life and Death of King John)
William Shakespeare		 Alf Sjöberg Dramaten
Tora Kattorna
Walentin Chorell		 Mimi Pollak Dramaten
1962 Kadett James Hogan Resan (Le voyage)
Georges Schehadé		 Alf Sjöberg Dramaten
1963 Victor, 9 år Victor eller När barnen tar makten
Roger Vitrac		 Mimi Pollak Dramaten
SS-man 1
Patrullerande 1		 Svejk i andra världskriget
Bertolt Brecht		 Alf Sjöberg Dramaten
Macheath Tiggarens opera
John Gay		 Per-Axel Branner Dramaten
1964 Medverkande Å vilket härligt krig
Charles Chilton 		Jackie Söderman Dramaten
1965 En annan fältväbel Mutter Courage
Bertolt Brecht		 Alf Sjöberg Dramaten
1967 Vännen
Pajazzon
Rugbyspelaren
Tredje spelaren		 Om fem år
Federico Garcia Lorca		 Donya Feuer Dramaten
1972 Albert I and Albert
Charles Strouse, Lee Adams och Jay Allen		 John Schlesinger Piccadilly Theatre, London[24]
1982 Herb Hollywood nästa
Neil Simon		 Herman Ahlsell Lisebergsteatern
1992 Arnolphe Hustruskolan
Molière		 Hans Polster Helsingborgs stadsteater[25]
1996 Philip Toffelhjältar
Alan Ayckbourn		 Anders Albien Nöjesteatern[26]
1999 Oliver Warbucks Annie
Charles Strouse, Thomas Meehan och Martin Charnin		 Trond Lie Göta Lejon[27]
2018 Sir Påklädaren
Ronald Harwood		 Eva Dahlman Dramaten[28]

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Sven-Bertil Taube döptes först i 7-årsåldern, i Matteuskyrkan vid Vanadisplan. Han fick namnet Sven Bertil Gunnar Evert, men prästen kastade om namnen Evert och Gunnar i dopboken, vilket sedan blev gällande i bland annat hans pass. Han namngavs efter sina gudfäder, skeppsredarna Sven Salén och Bertil Wallenberg, samt efter fadern. Källa: Taube/Karlsson, (2007), s. 17ff
  2. ^ https://www.expressen.se/noje/sven-bertil-taube-ar-dod/
  3. ^ https://www.dn.se/familj/dodsannonser/#/CaseInline/813912
  4. ^ Taube/Karlsson, (2007), s. 41
  5. ^ [a b c d e] Taube/Karlsson, (2007), s. 305
  6. ^ [a b c d e] Taube/Karlsson, (2007), s. 308
  7. ^ ”Guldbaggen; nominerade 1996”. guldbaggen.se. Svenska filminstitutet. https://guldbaggen.se/arkiv/?y=1996&cat=0&winners=0. Läst 23 januari 2019. 
  8. ^ ”Här är alla artister i ”Så mycket bättre””. Aftonbladet. 1 april 2015. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/a/7lxnOK/har-ar-alla-artister-i-sa-mycket-battre. Läst 23 januari 2019. 
  9. ^ https://www.dn.se/kultur/sven-bertil-taube-ar-dod/
  10. ^ ”Sven-Bertil Taubes aska spreds vid Sjösala”. SVT Nyheter. 15 maj 2023. https://www.svt.se/kultur/sven-bertil-taubes-aska-spreds-vid-sjosala. Läst 23 oktober 2023. 
  11. ^ Taube/Karlsson, (2007), s. 229.
  12. ^ Eulau, Louise (2009/2023). Ulf Bjölin - dirigenten, kompositören, arrangören. (Digital, reviderad upplaga https://www.academia.edu/94438409/Eulau_2009_Ulf_Bj%C3%B6rlin_Dirigenten_Komposit%C3%B6ren_Arrang%C3%B6ren_rev). sid. Doktorsavhandling Stockholms universitet, ss. 429-423. 
  13. ^ [a b] ”Grammisvinnarna åren 1969-2018”. Grammis. https://grammis.se/om-grammis/grammisvinnarna-genom-aren/. Läst 23 januari 2019. 
  14. ^ ”Guldbaggen; Vinnare 1994”. guldbaggen.se. Svenska filminstitutet. https://guldbaggen.se/arkiv/?y=1994&cat=0&winners=1. Läst 23 januari 2019. 
  15. ^ ”Taube årets Cornelisstipendiat”. Dagens Nyheter. 5 augusti 2002. https://www.dn.se/kultur-noje/taube-arets-cornelisstipendiat/. Läst 23 januari 2019. 
  16. ^ ”Litteris et Artibus 2002”. Sveriges kungahus. Arkiverad från originalet den 24 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190124041432/https://www.kungligafonder.se/monarkinhovstaterna/ordnarochmedaljer/medaljer/medaljer/sokmedalj.4.30963a1811be3fda3ab800012080.html?medaljar=2002&medaljtyp=Litteris+et+Artibus&medaljnamn=sven+bertil+taube. Läst 23 januari 2019. 
  17. ^ ”Liseberg applåderar Sven-Bertil Taube”. Expressen. 1 april 2008. https://www.expressen.se/gt/liseberg-appladerar-sven-bertil-taube/. Läst 23 januari 2019. 
  18. ^ ”Guldbaggen; Vinnare 2011”. guldbaggen.se. Svenska filminstitutet. https://guldbaggen.se/arkiv/?y=2011&cat=0&winners=1. Läst 23 januari 2019. 
  19. ^ ”Vinnare hederspriset”. Grammis. https://grammis.se/vinnare-hederspriset/. Läst 23 januari 2019. 
  20. ^ ”Musikaliska medaljörer 2015”. Kungliga musikaliska akademin. 26 november 2015. http://www.musikaliskaakademien.se/nyheter/nyheter/musikaliskamedaljorer2015.1034.html. Läst 23 januari 2019. 
  21. ^ ”Svenska Akademiens kungliga pris”. Svenska Akademin. 20 december 2015. https://www.svenskaakademien.se/press/svenska-akademiens-kungliga-pris-8. Läst 22 januari 2019. 
  22. ^ https://timmermansorden.se/hem/bo-setterlinds-minne/
  23. ^ ”Svenska Andliga kungliga pris”. Svenska Andens makt. 20 december 2015. Arkiverad från originalet den 27 oktober 2021. https://web.archive.org/web/20211027133302/https://www.jesusfonden.se/. Läst 42 Februari 2022. 
  24. ^ Bengt Jahnsson (7 november 1972). ”Taube gör Albert med avväpnande humor”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-11-07/11171-303/14. Läst 13 november 2022. 
  25. ^ Ruth Halldén (13 april 1992). ”Hustruplågare utan udd”. Dagens Nyheter: s. B4. https://arkivet.dn.se/tidning/1992-04-13/102/20. Läst 28 december 2021. 
  26. ^ Rikard Loman (23 september 1996). ”Förvecklingar i ett engelskt medelklassliv. Sven-Bertil Taube i god komedi”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 2 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170202015231/http://www.dn.se/arkiv/teater/forvecklingar-i-ett-engelskt-medelklassliv-sven-bertil-taube-i-god/. Läst 22 januari 2017. 
  27. ^ Jan-Olov Andersson (9 september 1999). ”Maria tar hem spelet: Barnen spelar ut stjärnorna i 'Annie'”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/noje/9909/09/maria.html. Läst 17 september 2015. 
  28. ^ ”Teatern – en plats för den som inte uthärdar livet utanför”. Expressen. 25 mars 2018. https://www.expressen.se/kultur/scen/teatern-en-plats-for-den-som-inte-uthardar-livet-utanfor/. Läst 22 januari 2019. 

Övriga källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Taube, Sven-Bertil, 1934-. – ’’Ord och många visor’’ / Sven-Bertil Taube ; berättat för Petter Karlsson : bildredaktör: Jacob Forsell. - 2007. - ISBN 978-91-0-011341-4 (inb)

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Guldbaggen för bästa manliga huvudroll
1963–1979
Keve Hjelm (1963/64) · Jarl Kulle (1964/65) · Thommy Berggren (1965/66) · Per Oscarsson (1966/67) · Halvar Björk (1967/68) · Roland Hedlund (1968/69) · Carl-Gustaf Lindstedt (1969/70) · Eddie Axberg (1971/72) · Gösta Ekman (1972/73) · Allan Edwall (1973/74) · Göran Stangertz (1974/75) · Toivo Pawlo (1975/76) · Håkan Serner (1976/77) · Anders Lönnbro (1977/78) · Anders Åberg (1978/79)
1980–1999
Peter Lindgren (1979/80) · Ingvar Hirdwall (1980/81) · Stellan Skarsgård (1981/82) · Jarl Kulle (1982/83) · Sven Wollter (1984) · Anton Glanzelius (1985) · Erland Josephson (1986) · Max von Sydow (1987) · Tomas Bolme (1988) · Stellan Skarsgård (1989) · Börje Ahlstedt (1990) · Lasse Åberg (1991) · Rolf Lassgård (1992) · Sven Lindberg (1993) · Sven-Bertil Taube (1994) · Loa Falkman (1995) · Max von Sydow (1996) · Göran Stangertz (1997) · Krister Henriksson (1998) · Björn Kjellman (1999)
2000–2019
Kjell Bergqvist (2000) · Sven Wollter (2001) · Michael Nyqvist (2002) · Jonas Karlsson (2003) · Robert Gustafsson (2004) · Krister Henriksson (2005) · Gustaf Skarsgård (2006) · Michael Segerström (2007) · Mikael Persbrandt (2008) · Claes Ljungmark (2009) · Joel Kinnaman (2010) · Sven-Bertil Taube (2011) · Johannes Brost (2012) · Mikael Persbrandt (2013) · Sverrir Gudnason (2014) · Rolf Lassgård (2015) · Anders Mossling (2016) · Fares Fares (2017) · Joakim Sällquist (2018) · Levan Gelbakhiani (2019)
2020–
Uje Brandelius (2020) · Jonas Karlsson (2021) · Granit Rushiti (2022) · Joel Spira (2023)
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sven-Bertil_Taube&oldid=55176094”