rycka

Swedish

Etymology

Inherited from Old Swedish rykka, rykkia, from Old Norse rykkja, from Proto-Germanic *rukkijaną. Doublet of rucka.

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Verb

rycka (present rycker, preterite ryckte, supine ryckt, imperative ryck)

1. to yank, to jerk, to pull quickly

   rycka loss ett hårstrå

   pull out [loose] a hair

   rycka upp ogräs

   pull up weeds

   rycka i startsnöret till gräsklipparen

   pull the starter cord of the lawnmower

   rycka tag i någon

   snatch a hold of someone

2. (usually impersonal) to twitch (of (part of) the body)

   Det ryckte i hans arm

   His arm was twitching

   rycka i ögat

   have an eye twitch

   Han ryckte till

   He flinched [twitched till (expresses a sudden and brief action)]

4. to move (quickly, with a purpose – see also dra)

   Soldaterna ryckte fram i skydd av mörkret

   The soldiers advanced under cover of darkness [pulled forth in protection of the darkness]

   1. (especially sports) to suddenly increase one's speed; to make a dash

      rycka på upploppet

      make a dash on the home stretch

      1. (with ifrån) to pull away, to pull ahead (move into the lead or increase one's lead (move (further) away from competitors), as a consequence of increasing one's speed)

         Skidåkaren ryckte ifrån klungan

         The skier pulled away from the pack

Usage notes

Rycka and dra (“pull”) have some overlap with how pull is sometimes used for more general movement in English in (sense 3), though it's not perfect. You can't "rycka/dra" ("yank/pull") into a driveway, for example.

Conjugation

Conjugation of rycka (weak)

	Active		Passive
Infinitive	rycka		ryckas
Supine	ryckt		ryckts
Imperative	ryck		—
Imper. plural1	rycken		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	rycker	ryckte	rycks, ryckes	rycktes
Ind. plural1	rycka	ryckte	ryckas	rycktes
Subjunctive2	rycke	ryckte	ryckes	rycktes
	Participles
Present participle	ryckande
Past participle	ryckt
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Conjugation of rycka (class 2 strong)

	Active		Passive
Infinitive	rycka		ryckas
Supine	ruckit		ruckits
Imperative	ryck		—
Imper. plural1	rycken		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	rycker	röck	rycks, ryckes	röcks
Ind. plural1	rycka	röcko	ryckas	röckos
Subjunctive2	rycke	röcke	ryckes	röckes
	Participles
Present participle	ryckande
Past participle	rucken
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• medryckande
• rycka an
• rycka bort
• rycka fram
• rycka in
• rycka på axlarna
• rycka till
• rycka upp sig
• rycka ut
• rycka i trådarna
• rycka på axlarna
• rycka undan mattan för

Related terms

• ryck
• ryckig
• ryckning

See also

• dra
• knycka
• knäcka
• rygga

References

• rycka in Svensk ordbok (SO)
• rycka in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• rycka in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• rycka in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)

Further reading

• rycka in Svensk ordbok.