mäster

Svenska

Substantiv

Böjningar av mäster
utrum	Singular
Nominativ	mäster
Genitiv	mästers

mäster

1. titel- och tilltalsform av mästare (hantverkare)

   För honom var mäster Simon den härligaste man på jorden, och han slängde ifrån sig vävskytteln och förbittrades av missunnsamhet, när han såg mästers vänskap för nykomlingen.

   att mäster Gudmund och Margit rest till Växjö på inbjudning av mästers gamle vän, biskop Ingemar

   Men en dag, då jag var liten gosse och sprang och lekte på golvet i fars stuga, kom en herre in: »är det mästers gosse det? Du vill bestämt hällre läsa än bli skomakare, det ser jag på dina ögon» — för se, jag hade ögon på den tiden.

   Jämför: herr

Översättningar

titel- och tilltalsform av mästare (hantverkare)

• tyska: Meister ^(de) m