beringen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]
Konjugation för beringen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv beringen
Presensparticip beringend
Perfektparticip beringt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich beringe  du beringst  er, sie, es beringt 
Plural wir beringen  ihr beringt  sie beringen 
Preteritum Singular ich beringte  du beringtest  er, sie, es beringte 
Plural wir beringten  ihr beringtet  sie beringten 
Imperativ
Singular - beringe ! -
Plural - beringt ! beringen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich beringe  du beringest  er, sie, es beringe 
Plural wir beringen  ihr beringet  sie beringen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich beringte  du beringtest  er, sie, es beringte 
Plural wir beringten  ihr beringtet  sie beringten 

beringen

  1. ringa, förse med en ring, ringmärka