underlåta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av underlåta  Aktiv Passiv
Infinitiv underlåta underlåtas
Presens underlåter underlåts (underlåtes)
Preteritum underlät underläts
Supinum underlåtit underlåtits
Imperativ underlåt
Particip
Presens underlåtande, underlåtandes
Perfekt underlåten

underlåta

  1. lämna eller låta (vad som påbjuds göras eller ske) vara ogjort
    Han tänker underlåta att informera polisen.
    Hon vräktes efter att ha underlåtit att betala hyran.
    Synonymer: försumma, låta bli, avstå (från), ignorera, missa, misslyckas
    Besläktade ord: underlåtenhet, underlåtelse

Översättningar

[redigera]