Hoppa till innehållet

FA-cupfinalen 1973

Från Wikipedia
FA-cupfinalen 1973
FA-cupen 1973
Datum5 maj 1973
ArenaWembley Stadium
SpelortLondon
DomareKen Burns
Publik100 000
1972
1974

FA-cupfinalen 1973 spelades den 5 maj 1973 på Wembley Stadium. Det var den 92:a finalen och den 45:e att spelas på Wembley, som firade sitt 50-årsjubileum. Finalen spelades mellan regerande FA-cupmästarna Leeds United, vilka var ett av de dominerande lagen i engelsk fotboll, och Sunderland, ett division 2-lag. Slutresultatet blev en av de största överraskningarna i FA-cupens historia[1] då Sunderland vann med 1-0, och därmed blev det första laget från division 2 att vinna FA-cupen sedan West Bromwich Albion 1931. Det var, och är fortfarande, Sunderlands första stora titel sedan andra världskriget.

Matchsummering

[redigera | redigera wikitext]

Sunderland etablerade sin taktik redan från avsparken, hårda och utmanande tacklingar med en outtröttlig energi och beslutsamhet. Leeds uppträdde nervöst och utan sin sedvanliga självtillit och trygghet, märkbart tagna av Sunderlands energi och tacklingar.

Matchen avgjordes genom två moment som kom att diskuteras flera år efteråt. Efter 31 minuter tog Sunderland ledningen när Halom bröstade ned en hörna från Hughes. Assisterad av Watson, mellan två försvarare, kunde Ian Porterfield kontrollera bollen och skjuta i mål från 7 meter. Leeds, uppenbart chockade, kämpade tillbaka med sedvanlig beslutsamhet. Sunderlands målvakt Montgomery förhindrade gång efter gång en kvittering genom en rad räddningar och höll därmed sitt lag kvar i ledningen.

Det avgörande ögonblicket i matchen kom halvvägs in i andra halvlek. Efter ett djupt inlägg från högerkanten mot bortre stolpen slängde sig Montgomery för att boxa bort en flygande nick från nära håll av Trevor Cherry. Returen kom rakt ut till Lorimer vid andra stolpen och han sköt direkt från 6 meter, men Montgomery lyckades hinna tillbaka och styra bollen upp i undersidan av ribban och ut, varvid Malone kunde rensa undan bollen. Räddningen[2] har jämförts med den som Englands landslagsmålvakt Gordon Banks gjorde på en nick från Pelé i fotbolls-VM 1970 i en match mot Brasilien.

Laget från nordost överlevde ytterligare anstormning från Leeds och säkrade därmed segern. Sunderlands seger gjorde dem till de första vinnarna av FA-cupen utan en regelbunden landslagsman i laget, även om några skulle komma att spela landskamper senare. Det är också värt att notera att den här finalen är den enda där en orange boll har använts.[3] Sunderlands FA-cupskiva "Sunderland All the Way", spelades in av komikern Bobby Knoxall.[4]

5 maj 1973 Leeds United 0 – 1 Sunderland Wembley Stadium, London
16:00 CET
(0 – 1)
(Rapport)
Porterfield Mål 31′
Publik: 100 000
Domare: Ken Burns
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Leeds United
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Sunderland
LEEDS UNITED:
MV 1 Skottland David Harvey
HB 2 England Paul Reaney
VB 3 England Trevor Cherry
MF 4 Skottland Billy Bremner
CH 5 England Paul Madeley
CH 6 England Norman Hunter
FW 7 Skottland Peter Lorimer
FW 8 England Allan Clarke
FW 9 England Mick Jones
MF 10 Irland John Giles
MF 11 Skottland Eddie Gray Utbytt efter 75 minuter 75′
Substitute:
DF 12 Wales Terry Yorath Inbytt efter 75 minuter 75′
Manager:
England Don Revie
SUNDERLAND:
MV 1 England Jimmy Montgomery
HB 2 Skottland Dick Malone
VB 3 England Ron Guthrie
CH 4 England Micky Horswill
CH 5 England David Watson
CB 6 England Richie Pitt
MF 7 Skottland Bobby Kerr
HY 8 Skottland Billy Hughes
FW 9 England Vic Halom
MF 10 Skottland Ian Porterfield Mål 31′
VY 11 England Dennis Tueart
Avbytare:
CB 12 England David Young
Manager:
England Bob Stokoe

MATCHREGLER

  • 90 minuters speltid.
  • 30 minuters extratid (om oavgjort vid full tid).
  • Omspel om det fortfarande är oavgjort efter extratiden.
  • En namngiven avbytare.

Vägen till Wembley

[redigera | redigera wikitext]

Leeds United

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 1973 FA Cup Final, 6 september 2010.