Hoppa till innehållet

Messier 3

Från Wikipedia
Messier 3
Klotformiga stjärnhopen Messier 3, fotograferad av Hubbleteleskopet . Foto: NASA /STScI/WikiSky
Observationsdata
Stjärnbild Jakthundarna
Rektascension 13t 42m 11,62s[1]
Deklination +28° 22′ 38,2″[1]
Klass VI[3]
Avstånd 33 900[2] (8 800 pc) ljusår
Skenbar storlek 18,0 bågminuter
Skenbar magnitud +6,1[4]
Fysiska egenskaper
Massa 4,5 x 10 5[5] solmassor
Uppskattad ålder 11,39[6] miljarder år
Upptäckt
Upptäcktsår 1764
Upptäckare Charles Messier
Andra beteckningar
M 3, NGC 5272, C 1339+286, GCl 25[4]
Se också: Klotformiga stjärhopar, Lista över klotformiga stjärhopar

Messier 3 (M3) även känd som NGC 5272 är en klotformig stjärnhop i stjärnbilden Jakthundarna. Den upptäcktes den 3 maj 1745 av Charles Messier[7] som införde den som nummer 3 i sin katalog över ickekometliknande objekt. Messier misstog ursprungligen objektet för en nebulosa utan stjärnor. Detta misstag korrigerades efter att stjärnorna upplöstes av William Herschel omkring 1784.[8] Sedan dess har den blivit en av de bäst studerade klotformiga stjärnhoparna. Identifieringen av hopens ovanligt stora variabla stjärnpopulation påbörjades 1913 av den amerikanska astronomen Solon Irving Bailey och nya variabla stjärnor har fortsatt att identifieras.[9] Stjärnhopen är en av de största och ljusaste på himlen och den består av ca 500 000 stjärnor.[8][3] Den befinner sig på ett avstånd av ca 33 900 ljusår från jorden. M3 har en skenbar magnitud på 6,2, vilket innebär att den går att observera med blotta ögat under mycket gynnsamma förhållanden. Med ett teleskop i måttlig storlek han hopen helt definieras. Den kan hittas genom att titta nästan exakt halvvägs längs den nordvästra linjen som skulle gå med Arcturus (α Boötis) till Cor Caroli (α Canum Venaticorum). Med hjälp av ett 10-tums teleskop kan hopen observeras som en ljus kärna med en diameter på ca 6 bågminuter och spänner över totalt dubbelt så mycket.[3]

Messier 3 uppskattas vara 11,4 miljarder år gammal.[6] Den är belägen på 32 615,64 ljusårs (10 kpc) avstånd från jorden.[10]

Messier 3 är ganska isolerad vid 31 600 ljusår (9,7 kpc) ovanför det galaktiska planet och ungefär 38 800 ljusår (11,9 kpc) från vintergatans centrum. Den innehåller 274 kända variabla stjärnor, överlägset mest funna i någon klotformig stjärnhop. Bland dessa finns 133 RR Lyrae variabler, varav ungefär en tredjedel visar Blazhko-effekten av långperiodig modulering. Det totala överskottet av andra element än väte och helium, som astronomer kallar metalliciteten, ligger i intervallet -1,34 till -1,50 dex. Detta värde ger logaritmen av överskott i förhållande till solen och den faktiska andelen är 3,2–4,6 procent jämfört med solens. Messier 3 är prototypen för stjärnhop av Oosterhoff typ I, som anses vara "metallrik". Det vill säga för en klotformig stjärnhop har Messier 3 ett relativt högt överskott av tyngre element.[11]

Arcturus och Cor Caroli kan tagas till hjälp för att lokalisera M3
  • Messierobjekt
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Messier 3, 19 maj 2021.
  1. ^ [a b] Goldsbury, Ryan; Richer, Harvey B.; Anderson, Jay; Dotter, Aaron; Sarajedini, Ata; Woodley, Kristin (December 2010), ”The ACS Survey of Galactic Globular Clusters. X. New Determinations of Centers for 65 Clusters”, The Astronomical Journal 140 (6): 1830–1837, doi:10.1088/0004-6256/140/6/1830, Bibcode2010AJ....140.1830G. 
  2. ^ Paust, Nathaniel E. Q.; Reid, I. Neill; Piotto, Giampaolo; Aparicio, Antonio; Anderson, Jay; Sarajedini, Ata; Bedin, Luigi R.; Chaboyer, Brian; et al. (February 2010), ”The ACS Survey of Galactic Globular Clusters. VIII. Effects of Environment on Globular Cluster Global Mass Functions”, The Astronomical Journal 139 (2): 476–491, doi:10.1088/0004-6256/139/2/476, Bibcode2010AJ....139..476P. 
  3. ^ [a b c] Thompson, Robert Bruce; Thompson, Barbara Fritchman (2007), Illustrated guide to astronomical wonders, DIY science O'Reilly Series, O'Reilly Media, Inc., s. 137, ISBN 978-0-596-52685-6, https://books.google.com/books?id=ymt9nj_uPhwC&pg=PA137. 
  4. ^ [a b] http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=Messier+3 . Hämtad 20 maj 2021.
  5. ^ Marks, Michael; Kroupa, Pavel (August 2010), ”Initial conditions for globular clusters and assembly of the old globular cluster population of the Milky Way”, Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 406 (3): 2000–2012, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.16813.x, Bibcode2010MNRAS.406.2000M.  Mass is from MPD on Table 1.
  6. ^ [a b] Forbes, Duncan A.; Bridges, Terry (May 2010), ”Accreted versus in situ Milky Way globular clusters”, Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 404 (3): 1203–1214, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.16373.x, Bibcode2010MNRAS.404.1203F. 
  7. ^ Machholz, Don (2002), The observing guide to the Messier marathon: a handbook and atlas, Cambridge University Press, ISBN 978-0-521-80386-1, https://books.google.com/books?id=iGI1wjkGLkQC&pg=PA12. 
  8. ^ [a b] Garner, Rob (6 oktober 2017). ”Messier 3” (på engelska). NASA. https://www.nasa.gov/feature/goddard/2017/messier-3. Läst 13 april 2018. 
  9. ^ Valcarce, A. A. R.; Catelan, M. (August 2008), ”A semi-empirical study of the mass distribution of horizontal branch stars in M 3 (NGC 5272)”, Astronomy and Astrophysics 487 (1): 185–195, doi:10.1051/0004-6361:20078231, Bibcode2008A&A...487..185V. 
  10. ^ Cacciari, C.; Corwin, T. M.; Carney, B. W. (January 2005). ”A Multicolor and Fourier Study of RR Lyrae Variables in the Globular Cluster NGC 5272 (M3)” (på engelska). The Astronomical Journal 129 (1): sid. 267–302. doi:10.1086/426325. ISSN 0004-6256. https://iopscience.iop.org/article/10.1086/426325. 
  11. ^ Cacciari, C.; Corwin, T. M.; Carney, B. W. (January 2005), ”A Multicolor and Fourier Study of RR Lyrae Variables in the Globular Cluster NGC 5272 (M3)”, The Astronomical Journal 129 (1): 267–302, doi:10.1086/426325, Bibcode2005AJ....129..267C. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
   NGC 5270  •  NGC 5271  •  NGC 5272  •  NGC 5273  •  NGC 5274