rycka

Svenska

Verb

Böjningar av rycka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	rycka	ryckas
Presens	rycker	rycks (ryckes)
Preteritum	ryckte	rycktes
Supinum	ryckt	ryckts
Imperativ	ryck	–
Particip
Presens	ryckande, ryckandes
Perfekt	ryckt

rycka

1. häftigt dra åt sig

   Ryck den inte ur mina händer sådär.

   Barnen ryckte mamma i kjolen för att få hennes uppmärksamhet.

   1905: Doktor Glas, Hjalmar Söderberg:

   Omsvärmad av druckna nattsvirare och av skökor som röcko mig i rocken skyndade jag genom gatorna.

   Vanliga konstruktioner: rycka bort, rycka in, rycka ut, ryckas bort, ryckas med

   Besläktade ord: ryck, ryckig, ryckning

2. (jordbruk) skörda (lin, genom att dra upp det med rötterna)

Grammatik

I vissa dialekter förekommer även preteritumformen röck, jämför tröck.

Översättningar

häftigt dra åt sig

• danska: rykke, ruske
• engelska: pull ^(en)
• franska: tirer ^(fr)
• litauiska: trūktelėti, krūptelėti
• nederländska: rukken ^(nl)
• spanska: tirar ^(es)
• tyska: reißen ^(de), zerren ^(de), zupfen ^(de)

skörda lin